Mats Rydstern, född 1952 i Stockholm och utbildad vid HDK Valand, är verksam i Skåne med stark förankring i Kullabygden. Han har en lång och återkommande relation till Höganäs museum, där han ställt ut vid flera tillfällen – 1975, 1986, 1996 och 2007 – och nu är det åter dags.
Hans måleri kännetecknas av en stark känsla för ljus, färg och komposition ofta uttryckt i stilleben och landskap. Med en nordiskt återhållsam estetik och teknisk precision skapar han verk som utstrålar lugn och eftertänksamhet. Rydstern arbetar även med grafik och litografi hans målningar och konst bär en tidlös kvalitet som placerar honom som en stadig röst inom svenskt samtidsmåleri.
Det jag ser
Text: Mats Rydstern
När blicken möter rummet. Färger riktningar, balans och proportion.
Ljuset över landskapet.
Skyarna över himlen mot havet. Flimret i bokarnas lövverk. Klangen av ljus i det lilla glaset. Livet i modellens öga.
När jag var 17 år flyttade familjen till Höganäs. I brist på nya vänner och något vettigt att ta mig för råkade jag hitta min fars undanställda målarlåda.
Jag började måla i mitt pojkrum.
Det kändes förunderligt lustfyllt, lätt och motståndslöst. Där och då hittade jag min grej och visste vad jag ville göra resten av livet!
Vid 21 års ålder kom jag in på Valands Konsthögskola i Göteborg där jag var elev i fem år.
Tidsandan var då för många av eleverna att bli nyttiga skildrare av det sociala livet utifrån en tydlig vänsterposition och något abstrakt måleri eller någon idébaserad konceptuell samtidskonst fanns inte på skolan under denna tid, 70-talet.
Det fanns ändå flera med mig som inte lade största vikten vid den socialistiska revolutionen utan i stället arbetade med att teckna och måla modell.
Mitt grundläggande förhållningsätt efter skolan har till det väsentliga varit sig likt. Trots att jag varit heltidsverksam i drygt 50 år är upplevelsen, eller i alla fall illusionen, att arbetet inför varje ny dag befinner sig i ständig förändring.
Min talang har aldrig dragits till det narrativa. Att tvingas ta hänsyn till något slags budskap eller berättelse upplever jag snarare som en belastning. Min fascination finner jag i färgerna formerna och fram för allt ljuset!
Bildens grammatik nästan som en matematisk formel fascinerar mig oerhört.
Måleriet för mig påminner mycket mer om musik än litteratur. Viktigt att blicken inte låter sig tröttas. Häpnaden av att kunna iaktta och att ständigt se nytt. Att blicken på världen inte blir rutinbunden.
Att ständigt låta sig förvånas och att aldrig riktigt veta.
Det jag ser
KKAM Museet/Konsthallen
7 mars–3 maj 2026
Mats Rydsterns instagramkonto hittar du här